Ni får följa med på Roffes segeltur till Arvika i juli 2021

  

Jag lägger in lite i taget och så far vi vidare. 

Inåt från det stora vattnet och så hittar man en vikingaby.

Greta på ett dystert vatten

 

Här är hon; Greta

Dystert väder

Parkering för natten

Roffe åker iväg

 Nu börjar Roffes färd mot Arvika.

 I juli 2021 seglade en ensam seglare ut från Kristinehamns skärgård. 

Ni får följa hans färd på båten Greta. 

Varsågoda.

Man kan vara blöt... och så kan man vara jätteblöt

 

Men när vi börjar ana kylan i november så är det skönt att tänka tillbaka på sommaren kanske...

Och i nästa inlägg ska vi få följa med Roffe på hans sommartur med Greta till Arvika

Roffes sommarsegling på egen hand gick till Arvika med start i Kristinehamn. En strapats över ett väldigt regnigt Vänerlandskap och sedan in i Säfflekanal och uppemot Arvika. En riktigt regnig tur som sagt, men med en del solglimtar. Och det är ju dom vackra stunderna som oftast fastnar på bild.

Här är

 Klicka på texten så kan du läsa

Information om Sveriges största sjö Vänern

Promenad på Järnsjöleden 3 november

 

Här står den. Jeepen. En bit in i november. Den har stannat på en geggig grusväg alldeles intill Järnsjöleden i Lungsund, Värmland. Och vi ska följa leden en bit, se det vackra i höstregnet. Den där höstluften som känns renande i själen på nåt vis, som får en att vakna till och andas. Som får en att le trots att regnet strilar. Eller kanske just på grund av att regnets strilande blöter upp kroppen lite för att så småningom orka sig in i vinterkylan. Den som vi ännu inte riktigt kännt av.

Så häng med på en liten höstpromenad på Järnsjöleden.

Här står Roffe och väntar. "Kom nu", säger han. 

Och en tanke som har slagit rot i mig denna höst är att det är viktigare att uppleva händelser än att hålla på att fota från den ena vinkeln till den andra och, ja tyvärr innebär det ju kanske färre bilder i bloggen.

 Men känn känslan istället. Lugnet och det strilande regnet. Kläder som motstår vätan eller strumpor som blir lite blöta och måste hängas på tork när man kommer hem. 

Det gör inget för det är värt den där upplevelsen. Den som inte alltid kan fångas på kort.

Så vi traskar på. Här är Monica som har lånat Roffes regnjacka. Det kanske ser lite stort ut. 

Men skönt med en jacka som håller mig torr.

Järnsjöleden norrut kantas av taniga barrträd som står tätt. En lite häftig känsla faktiskt att gå inbäddad, nästan som i ett rövarland. Man vet inte vem som smyger uppåt bergsryggen eller vem som lurar i vassen nere vid sjökanten.

och så kommer man fram till en liten strandkant och kan blicka ut över sjön. 

Här står Roffe och filosoferar.

Höstliga färger och en liten lada som skymtar.

Forsande vatten

Snart är vi hemma igen.

Liten jeeptur och låååååååång promenad utan kantareller

 

En vacker kväll i september.

Dimma över åkrar och fält

Och en liten gård som heter Blomsterhult.

Lundsbergstrakten.

En kväll i september tog vi jeepen en liten bit i närheten av vårt hem.

Sen skulle vi gå en promenad och kolla lite efter kantareller.

Roffe hade nån idé om vart.

Vi gick och gick.

Ja det var ju ganska fint i och för sig,

men lite långt för min smak.

Och några kantareller hittade vi inga.

Irritation över ett segel

 

Ja det tog ett tag denna dag innan vi blev så här glada....

Roffe hade tvättat seglet och så skulle det upp och rullas in men vi drog och slet 

Något måste vara fel för det var trögt som sjutton.

Antagligen en söm i seglet som var för tjock.

Så småningom gick det i alla fall.

Då kom Roffe på att han kanske inte skruvat fast ordentligt uppe i toppen, så det var bara att hala ner det igen och börja om från början....