fredag 31 december 2021

Nyårsfunderingar 2021 / 2022

 Det jag ska skriva nu hör egentligen inte alls ihop med den här bloggen, men eftersom det blir ganska långt vill jag inte sätta ut det i sin helhet på facebook och då gör jag så här och länkar till detta via facebook istället. 

2021 / 2022

Jag tänkte börja med att gå i min vän Lills fotspår när det gäller öppenhet. För några dagar sen var hon nämligen med i en artikel i NWT där hon berättade om sitt liv med Bipolär sjukdom. En sjukdom som även jag har.

Men 2021 har faktiskt inte inneburit några direkta depressioner. Det är inte bra med hypomanier heller och just därför ligger det en hel del i att jag önskar mera sömn eller åtminstone vila i 2022. En liten pisskvarts powernap efter lunch på jobbet eller på en parkeringsficka när jag åker bil.

2021 har dock inneburit en del möjligheter att jobba hemifrån. Jag har alltid sagt att jag inte har nåt emot bilresor, och så är det ju, men med hemarbetet så har jag ändå upptäckt att det är skönt att slippa köra så mycket bil faktiskt.

Att ha kontoret i Karlskoga istället för Örebro är något jag är tacksam över. Jag skulle inte klara att jobba min halvtid annars. Och jobbet är viktigt för mig.

Då kommer vi även in på föreningsarbetet med Balans. Förra vintern bestämde jag mig för att dra ner på det... och blev ordförande istället... Haha, typiskt mig! Men i ärlighetens namn tycker jag inte att jag har fixat den uppgiften tillräckligt bra. DET vill jag göra bättre 2022.

Sen har vi mitt skrivande. Jag har tre böcker som är påbörjade och i somras hade jag som mål att bli klar med åtminstone en av dom. Det blev jag inte så det målet tar jag med mig in i 2022 istället.

Det allra allra bästa med 2021 är naturligtvis lilla Arvid. Den lyckan vet jag knappt om jag känt nångång. 

Jag hoppas att mina barn och barnbarn, svärdotter, min mamma och Roffes föräldrar, och Roffe förstås, får vara så friska som möjligt. Och jag är väldigt stolt över världens bästa son!

Jag önskar att Patricias sjukdomar inte försämras. Jag vill att vi slipper åka till Uppsala för ytterligare utredningar och att vi slipper ligga inlagda på nåt sjukhus överhuvudtaget. Jag önskar att hennes medicineringar kan fungera och att psykmediciner kan tas bort om de inte fungerar. Jag skulle önska att sjukvård och annan omsorg faktiskt kunde lyssna på en moders kunskap och erfarenheter. 

Jag kommer ju att fortsätta strida fast jag egentligen varken orkar eller vill. Och jo Roffe kommer att ta vid om det skiter sig med min ork.

När det gäller min egen kontakt med psykiatrin fungerar det i dagsläget bra. Jag har slagit näven i bordet och sagt ifrån när jag känt mig överkörd även på vårdcentralen plus när det gäller Patricia. Jag vet att det går att få till förändringar och jag kommer alltid att strida även fast jag inte vill för egentligen så är den orken slut.

Jag önskar att vi verkligen kan få vila från allt det där ständiga kämpandet. Snälla, rara 2022 låt oss få slippa allt det där!

Men mitt i all jävlighet så finns det något positivt på fyra hjul. Jag önskar av 2022 mer jeepturer, mera äventyr i de svenska skogarna, mera kaffi och bullar och soppa på ett stormkök. Kanske jag 2022 köper oss ett taktält...

Och nu ska ni få höra nåt hemligt (fast då är det ju inte hemligt längre, men ändå) ... Jag hoppas att jag törs hänga med i segelbåten lite. 

Men jag hoppas även kunna få sitta på vår gräsmatta och se ut över ett glittrande vatten i Hållsjön eller sitta och plaska med mina Huntergummistövlar en regnig höstdag. Och få gosa med våra fina katter.

Och jag hoppas kunna sätta in lite bilder på det där lilla äventyrslivet i denna Moncan och Roffes äventyrsblogg.

Ja det var en del önskningar och jag kliver nog in i 2022 med en del hopp. Och förhoppning att kunna få träffa en del vänner igen som jag saknar. Jag har ju Tisdagsgruppen och jag har ju Lill - ni är så himla viktiga för mig, men jag saknar en del andra där Corona kom emellan och gjorde livet surt för oss.

Och så har vi ju det där med vikten. Vikten, vikten... Av nån oförutsedd anledning så gick jag upp lite nu under jul. Så det ska jag fan ner igen! Och gärna neråt mer än så. 

Japp. Det var nog allt för nu.

Kram till alla som jag tycker om. 💓 Och önskar er ett Gott nytt år!

lördag 25 december 2021

Uppdateringar framåt

 Hej på er govänner!

För några veckor sen så tappade jag min telefon. De viktigaste bilderna för oss i familjen hade jag tankat över till datorn så det var ingen katastrof när det gällde just det. Däremot fanns många bilder på våra äventyr under hösten kvar i telefonen och ingen annanstans. Det kändes inte så kul. Så det blev stagnation i bloggen här igen. Surt.

Nu har jag fått telefonen åter. Någon vänlig själ lämnade in den till polisen som ringde upp oss och sa att den fanns på deras hittegodsavdelning. HURRA!

Så nu ska jag försöka uppdatera er så småningom. Nu är det jul och vi får väl se om det ger att jag inte har tid. Eller att jag har tid! 

Här kommer lite tankar om vad som kan komma:

  • Avmastning på båten Greta
  • Upptagning av båten 
  • Vi sätter upp pressenning 
  • Roffe går elkurs i Stockholm 
  • Resa till Gamleby i nordöstra Småland
  • Jeeptur med våran katt Klasse
  • Test av ett specialfilter för kaffekokning 
  • Någon glänsande bild kanske jag har på när jeepen blev servad och nytvättad också.
  • Ännu en resa till nordöstra Småland
  • Och sist men inte minst, så fick jag en fantastisk julklapp till min jeep... något som kan ta mig fram på ännu mer äventyrlighet i skogarna... Ni får väl se vad så småningom.
Kanske det inte låter så dramatiskt och äventyrligt. Men det är just det som är grejen i hela den här bloggen. Äventyret med det lilla livet. Det som numera börjat kallas för Hemester men som vi levt i många år, till och med när barnen var små. De har vuxit upp med tältning i ett litet Hillebergstält, vandringar med barn på ryggen i bärstol. Vi har sett det vackra i Sverige, sånt som finns så nära men också som är fantastiskt faktiskt.
Nu är våra barn stora och friluftslivet fortsätter. Numera med båten Greta och med Jeepen Indiana Jones. Kaffi och bulla i naturen och till sjöss. Soppa på ett stormkök eller grillkorv på öppen eld.
Och vi hoppas att det kan fortsätta i nästa generation, just det där att barn inte ska vara ett hinder utan att livet ska vara tillgängligt för hela familjen. 
Och det går! Och det går riktigt bra faktiskt.
Men nu så... till 2021! Hösten.
Snart kommer 2022 men i bloggen finns det än kvar att uppleva med oss. Så håll tillgodo. :-)




onsdag 8 december 2021

Glömda bilder

 Innan vi ger oss ut på hemfärd ska vi blicka tillbaka lite på bilder som inte blev publicerade på rätt ställe. Ett litet minne från fornstora dagar. Vackert att bära med sig i själen från färden till Arvika.


En enkel lunch för en ensamseglare mättar gott i magen.











Värmlandsnäs

 

Tänk att det ändå blev så vackert och varmt! Äntligen!





En ensam liten promenad.





Och ut på det stora vattnet igen.




Fakta om Värmlandsnäs


Färd mot det stora vattnet igen

 









Sol på Glafsfjorden

 Så kom då äntligen solen. Och det blev en fin tur på Glafsfjorden.






En ö med en egen klubbstuga.





tisdag 7 december 2021

Retro i Arvika

 

Arvika är en trevlig stad med butiker samlat och lätt att ta sig från den ena till den andra.
Här är några bilder på gamla retrosaker.
En resa tillbaka till barndomsminnen


och minnen från farfars far...





Arvika och en glimt av solen

 

Trots fortsatt blåst så syns äntligen solen lite mer.







söndag 5 december 2021

Näst sista dagen i juli 2021

 För dig som kikar in här första gången kanske du tänker... men är dom påväg till Arvika nu i december. Nej nej nej absolut inte!

Under decemberdagars bitande kyla tittar vi tillbaka på Roffes sommarfärd till Arvika.

Nu är vi framme vid den näst sista dagen i juli 2021. Det har varit en regnig och blåsig färd. Inte alls nån romantisk solsemester.

Men man kan ändå hitta fina saker att begrunda och beundra. 

Och så kanske du undrar.... men var är Moncan? Jo jag var hemma och skulle ju också njuta av solen. Den där obefintliga. Min semestertripp gick av stapeln lite senare. Till Öndal i norra Kalmar Län. Det kan du läsa om i ett annat inlägg nämligen här:

Moncan åker till Öndal


Men nu kommer lite nya bilder från Arvikafärden Roffe gjorde i somras ☺







 


Och se där!

En stad!


Det blåser ganska kraftigt. 
Men kanske solen tittar fram så småningom.
Det vore väl najs!
Vi får se i nästa inlägg om den går att anas nånstans.




lördag 4 december 2021

Sista dagarna i juli och en längtan efter sol

 

Det blåste och himlen var inte särskilt blå.... Det fanns en längtan i själen att hitta det vackra snart. Det var ju ändå sommar, och semestertrippen var efterlängtad under hårda dagars slit med byte av fasad och snickrande för att vi skulle få ordning på vår trasiga balkong.

Vi hade slitit för fullt och det var otroligt varmt och soligt. Det var nästan så vi storknade i värmen. Och sen kom alltså efterrätten; Roffes semester. Men då var solen och värmen plötsligt slut....








Ny plats för natten.