Nyårsfunderingar 2021 / 2022

 Det jag ska skriva nu hör egentligen inte alls ihop med den här bloggen, men eftersom det blir ganska långt vill jag inte sätta ut det i sin helhet på facebook och då gör jag så här och länkar till detta via facebook istället. 

2021 / 2022

Jag tänkte börja med att gå i min vän Lills fotspår när det gäller öppenhet. För några dagar sen var hon nämligen med i en artikel i NWT där hon berättade om sitt liv med Bipolär sjukdom. En sjukdom som även jag har.

Men 2021 har faktiskt inte inneburit några direkta depressioner. Det är inte bra med hypomanier heller och just därför ligger det en hel del i att jag önskar mera sömn eller åtminstone vila i 2022. En liten pisskvarts powernap efter lunch på jobbet eller på en parkeringsficka när jag åker bil.

2021 har dock inneburit en del möjligheter att jobba hemifrån. Jag har alltid sagt att jag inte har nåt emot bilresor, och så är det ju, men med hemarbetet så har jag ändå upptäckt att det är skönt att slippa köra så mycket bil faktiskt.

Att ha kontoret i Karlskoga istället för Örebro är något jag är tacksam över. Jag skulle inte klara att jobba min halvtid annars. Och jobbet är viktigt för mig.

Då kommer vi även in på föreningsarbetet med Balans. Förra vintern bestämde jag mig för att dra ner på det... och blev ordförande istället... Haha, typiskt mig! Men i ärlighetens namn tycker jag inte att jag har fixat den uppgiften tillräckligt bra. DET vill jag göra bättre 2022.

Sen har vi mitt skrivande. Jag har tre böcker som är påbörjade och i somras hade jag som mål att bli klar med åtminstone en av dom. Det blev jag inte så det målet tar jag med mig in i 2022 istället.

Det allra allra bästa med 2021 är naturligtvis lilla Arvid. Den lyckan vet jag knappt om jag känt nångång. 

Jag hoppas att mina barn och barnbarn, svärdotter, min mamma och Roffes föräldrar, och Roffe förstås, får vara så friska som möjligt. Och jag är väldigt stolt över världens bästa son!

Jag önskar att Patricias sjukdomar inte försämras. Jag vill att vi slipper åka till Uppsala för ytterligare utredningar och att vi slipper ligga inlagda på nåt sjukhus överhuvudtaget. Jag önskar att hennes medicineringar kan fungera och att psykmediciner kan tas bort om de inte fungerar. Jag skulle önska att sjukvård och annan omsorg faktiskt kunde lyssna på en moders kunskap och erfarenheter. 

Jag kommer ju att fortsätta strida fast jag egentligen varken orkar eller vill. Och jo Roffe kommer att ta vid om det skiter sig med min ork.

När det gäller min egen kontakt med psykiatrin fungerar det i dagsläget bra. Jag har slagit näven i bordet och sagt ifrån när jag känt mig överkörd även på vårdcentralen plus när det gäller Patricia. Jag vet att det går att få till förändringar och jag kommer alltid att strida även fast jag inte vill för egentligen så är den orken slut.

Jag önskar att vi verkligen kan få vila från allt det där ständiga kämpandet. Snälla, rara 2022 låt oss få slippa allt det där!

Men mitt i all jävlighet så finns det något positivt på fyra hjul. Jag önskar av 2022 mer jeepturer, mera äventyr i de svenska skogarna, mera kaffi och bullar och soppa på ett stormkök. Kanske jag 2022 köper oss ett taktält...

Och nu ska ni få höra nåt hemligt (fast då är det ju inte hemligt längre, men ändå) ... Jag hoppas att jag törs hänga med i segelbåten lite. 

Men jag hoppas även kunna få sitta på vår gräsmatta och se ut över ett glittrande vatten i Hållsjön eller sitta och plaska med mina Huntergummistövlar en regnig höstdag. Och få gosa med våra fina katter.

Och jag hoppas kunna sätta in lite bilder på det där lilla äventyrslivet i denna Moncan och Roffes äventyrsblogg.

Ja det var en del önskningar och jag kliver nog in i 2022 med en del hopp. Och förhoppning att kunna få träffa en del vänner igen som jag saknar. Jag har ju Tisdagsgruppen och jag har ju Lill - ni är så himla viktiga för mig, men jag saknar en del andra där Corona kom emellan och gjorde livet surt för oss.

Och så har vi ju det där med vikten. Vikten, vikten... Av nån oförutsedd anledning så gick jag upp lite nu under jul. Så det ska jag fan ner igen! Och gärna neråt mer än så. 

Japp. Det var nog allt för nu.

Kram till alla som jag tycker om. 💓 Och önskar er ett Gott nytt år!